Orepresenterad?

Den här sommaren började vi samla reaktioner från besökare kring utställningen Småland – idyll och irrvägar. Syftet var att samla hbtq-relaterade reaktioner och kopplingar från publiken. Trots att det var min egen idé var jag skeptisk. Ge människor en regnbågsflagga och alla börjar direkt demonstrera: kärlek är käärleeeek! Fråga samma människor deras tankar kring sina egna upplevelser kring sexualitet och det blir ofta genast tyst. 

Det är ju förståeligt: sexualitet betraktas ofta som en privat grej. Därtill finns det ett stort fokus på ordets sexdel. På sex ligger fortfarande en stor skam.  Men just den här skamdelen av sex-ualitet är offentligt reglerad och inte privat. Vi upplever skam om sexualitet framför andra.  

Prides syfte var från början att kunna häva skammen. Nu ska vi visa oss, nu ska vi vara nakna, ibland även bokstavligt, nu ska vi prata om allt. Kroppar inom konst har en lång sexualiseringshistorik ofta genom ett vitt, heterosexuellt, manligt perspektiv – och på detta sätt kan vi inte säga att vår Smålandutställning var utmanande. Men vi var också nyfikna på vilken synvinkel besökaren hittade om vi skulle fråga om HBTQ-upplevelser kring vår utställning. Kort sagt: hur kan vi synliggöra, eller visa, hbtq i Smålandsutställningen? 

Vi fick en hel del reaktioner under sommaren som vi nu ställer ut i utställningen under Pride-veckan. Några av dem låter som regnbågsinspirerade, korta meningar medan andra innehåller mer personliga berättelser om hur det var att växa upp i Småland förr, kanske inte Sveriges mest progressiva landskap. 

Vi märkte också att det var svårt för besökaren att hitta hbtqsynvinklar utställningen. Orepresenterad skrev en besökare på en lapp. Men jag tror inte att det har någonting att göra med utställda konstobjekt utan snarare med att sexualitet, kön och könstillhörighet fortfarande saknar ett språk eller att man censurerar sig själv. 

Det märker jag i alla fall när jag visar besökaren kobröllop – Döderhultarns skulptur av en tjur som betäcker en ko. Några småskrattar, de flesta säger ingenting och jag märker att de hellre vill se någonting annat. Själv har jag också märkt att det är svårt att ta upp sexualitet när det gäller konst. När vi visade Julia Peirones utställning Girls, girls, girls hade jag många samtal med besökarna kring sexualitet och konst men också om skillnaden mellan män och kvinnor i konst. Det var under den perioden jag skrev en blogg om könsdelar i konst. 

Det är svårt att prata om sexualitet – även om de är en kärnpunkt i hbtq-rörelsen – men samtidigt är sexualitet en huvudbeståndsdel ur vilken vi upplever vårt vardagsliv. Sexualitet, kön och könstillhörighet består i stort mått av hur vi förhåller oss till andra och hur vi vill vara nära andra människor. Jag hoppas att vår utställning Småland – idyll och irrvägar erbjuder folk att kunna reflektera hur vi talar om hbtq med konst som utgångspunkt. 

Kalmar konstmuseum under Kalmarsund pride: 

Småland – idyll och irrvägar byter skepnad till Småland – vid regnbågens slut under Pride-veckan. Där kan ni läsa alla besökarnas kommentarer. 

Onsdag 4 september kl. 18.00 ger Emil Åkerö en föreläsning om samkönat begär och utanförskap i konsten i vårt bibliotek. 

Fredag 6 september kl. 15.00 håller Småland – Queer för real en relationspicknick om HBTQ-relationer i vår paviljong.