Uppvärmning!

Besöker du mer än två museer varje år? Tycker du om att prata om konst och litteratur? Åker du till konstmuseet eller biblioteket för en föreläsning? Teater? Vi måste vara ärliga om detta: samtidskonst, kultur, litteratur och aktiv deltagning av kulturell underhållning är ju inte för alla. Eller, rättare sagt, inte alla kan ta in kultur på ett liknande sätt. Men det finns en grupp i Sverige som gör det bättre än alla andra. En grupp som trotsar varje storm, som motstår kritik, som tänker för sig själva och stödjer, konsumerar och skyddar vår levande kultur med en kritisk och leende blick.

Kulturtanter.

Kulturtant var ett av mina första seriösa svenska ord. ‘Titta’, sa min sambo en gång, ‘hon är en typisk kulturtant.’ En kvinna vandrade förbi i en färgglad klänning, stora örhängen och bruna stövlar. En Astrid Lindgren som går på en punkfest för 45+ åriga kvinnor. Jag tyckte direkt om alla kulturtanter.

Traditionellt har kvinnor alltid varit bland de största konsumenterna av det kulturella livet i Europa. Det var vanligt i den gamla Grekland, men också i Romerska tider, att kvinnor var ansvariga för det kulturella livet. De organiserade fester, pratade om konst och sörjde för underhållning. Det låter bättre än krigföring, eller? När litteratur inträdde i Europa var det kvinnor som läste mest.

Men den kulturella konsumtionen ses ofta ner på – särskilt när det gäller fantasi och en kreativ blick på verkligheten. Jag tänker direkt på Jane Austen – en av de mest populära författarna från 1800-talet och vars böcker fortfarande läses och filmas i hela världen. När jag pluggade litteratur – en studie som kommer alltmer att försvinna i de sociala mediernas tid – var det härligt att läsa hur Jane Austen försvarar att läsa romaner. Austen var väl medveten om att litteratur – och förmodligen konst i allmänhet – alltid står i strid mot historia och världen som byggs av faktum. I sin roman Northanger Abbey (1817) kritiseras huvudpersonen Catherine Morland för att läsa för mycket. Romaner är fantasins produkt som lockar till dumhet och är i alla fall ett stort slöseri. Northanger Abbeys berättare förklarar:

‘’”Åh, det är bara en roman’’ svarar den unga damen och lägger med låtsad likgiltighet eller ett ögonblicks skamsenhet ner boken. ‘’Bara en roman’’ är kanske Cecilia eller Camilla av Fanny Burney eller Belinda av Maria Edgeworth, eller kort sagt bara ett verk där de subtilaste talangerna kommer till uttryck, där de mest fullständiga kunskaperna om människans natur, de finaste skildringarna av dess olika former avslöjas för världen på det mest spirituella och humoristiska sätt och med de mest välvalda ord.’’

”En roman är ingen utflykt från verkligheten”, skrev Austen. Det kan vara en blick in i hjärtat av själva verkligheten. Konst kan ge ett annat perspektiv. Konst kräver att vi glömmer våra egna bekymmer en stund och att vi blir någonting annat eller någon annan. Som en gallerinnehavare sa till mig en gång: ‘’Konst kan bota.’’ På detta sätt är kulturtanter inga pensionärer som går från utställning till utställning. De är våra kulturkrigare, våra kulturlöpare som konsumerar konst för att hålla sina sinnen öppna.

Kultur är ett arbete som kräver träning. Kom ihåg att våra hjärtan och våra hjärnor är också muskler. Jane Austen skrev inte om detta. Därför är det viktigt att träna din kropp innan du går på en kulturrunda. Sträck ut dina händer och rör ditt huvud. Läs en bok i en hel timma utan att göra någonting annat. Meditera. Värm upp din kropp. Kulturtant 2018 kommer.

(Kulturtant 2018 kommer i slutet av oktober. Håll koll på vår webbsida för mer information. Undrar du vad Kulturtant är, då kan du läsa här om Kulturtant 2017. 

Bild: Dagens Nyheter, Rolf Pettersson, 1977 ur Kalmar konstmuseums samling)