Barn+konst=sant

Att få till ett museibesök med små barn är inte alltid så lätt. Tro mig. Jag vet. Att ha en skrikande bebis i ena famnen och sen en barnvagn i andra handen är svårt. Det är en konst i sig att parera detta utan att vara i vägen eller högljudd. Vad gör man då för att klara av detta? Jo, oftast låter man nog bli. Man besöker inte ett museum med sin bebis. Man stannar hemma. För att man inte vill vara till besvär.

Ett konstmuseum, liksom de flesta andra liknande kulturinstitutioner, har en tradition bakom sig att där är man tyst. Man väsnas inte på ett museum. Man rör inte föremålen och man är inte i vägen. Allt detta strider mot ett barns naturliga väsen.

För ett tag sedan arrangerade Kalmar konstmuseum en barnvagnsvisning för föräldrarlediga vuxna med barn. Och uppslutningen kring detta evenemang var så lyckad! En mindre karavan av barnvagnar, mammor, pappor och äldre syskon kom och intog andra våningen på museet. En visning av utställningen Så som ovan så och nedan (slutdatum för denna utställning var 7/10) genomfördes utifrån gruppens egna förutsättningar.

Att levandegöra utställningar på detta sätt tror jag är oerhört viktigt för att bryta känslan av att inte vara välkommen men också för att bidra till och locka en bredare publik till museum. På dessa visningar gör det inget att barnet hörs.

Den 26/10 är det dags igen för en barnvagnsvisning med fri entré. Vi tittar då närmare på Kudzanai Chiruais utställning Madness and Civilization, som öppnar den 20/10. Välkomna!

På bilden ses Anna Lindberg med sin son Elmer från senaste barnvagnsvisningen.