Vård och konst

För många besökare är konst en estetisk upplevelse. Med hjälp av färg och form bygger vi ett moment av extas, vilken kan vara stor eller liten. Konst skapar en flykt från världen eller, som andra filosofer och kritiker menar, visar väggen till en perfekt värld. Så fint!, hör vi då i receptionen. 

Konst kan också fungera som en spegelbild eller en samtalspartner.  Då blir konst ett instrument för forskning – för att kunna förstå världen bättre. När en betraktare av konst öppnar sig själv kan ett konstobjekt också öppnas. Genom dialog och reflektering blir konst mer än bara ett objekt som värderas som en teknikmässig utvecklad produkt. Under sommaren visade vi Ingela Ihrmans videoverk Paddan. Filmen berörde många besökare. Unga besökare tyckte filmen var rolig och började ibland imitera paddan. Vuxna besökare däremot började genast prata om barndomsminnen av gymnastik och hur obekväm man kände sig under de här timmarna. 

Det var därför vi tog Paddanfilmen med oss till Oskarshamn där Kalmar konstmuseum deltog i psykiatridagarna. Två dagar lång blev det föreläsningar om psykiatriarbete och Kalmar konstmuseum var på plats för att kunna berätta mer om våra aktiviteter och hur vi använder konst inte bara som utställningsobjekt, men också som ett instrument för att kunna skapa dialog och reflektering. Ihrmans film var inte utan effekt. Liksom under sommaren uppstod direkt ett samtal om hur klumpig paddan är och hur lätt det är att identifiera sig med filmen.  

Visst fanns det också en del typiska samtidskonstfrågor (‘Är det konst?!’), men nästan alla som kom på besök till vår lilla verkstad förstod genast potentialen av konst som instrument inom psykiatrivården. På Kalmar konstmuseum är vi beredda att möta alla besökare och avstämma eller anpassa våra visningar och aktiviteter till vissa målgrupper. Det är inte ovanligt för konstmuseer att organisera speciella visningar för dem som är, till exempel, funktionsnedsatta. Då ger vi visningar innan öppningstider. Flera konstmuseer ger visningar för besökare som är demenssjuka. I det fallet kan vi ge en anpassad visning och låta konsten aktivera minnen och får besökare att berätta.  

Ett samtidskonstmuseum är mer än att bara visa konst – det är också en hel del engagemang och upptäckning och forskning. Under två dagar berättade mina kollegor Ivo, Ullis, Oscar och jag om detta. Vi hoppas att vi får möta alla nyfikna besökare och erbjuda dem ett tryggt och lärorikt område där konst kan vara en vägledare. 

Om du vill besöka Kalmar konstmuseum med en grupp ring eller mejl oss gärna. Då kan vi prata mer om våra möjligheter och hur vi kan organisera ett passande möte.