”Hurdan är en bra människa?”

Det är en bra fråga, eller hur? Men vad har den med animerade seriefigurer att göra? Jag kommer till det, så småningom.

Året jag började arbeta på museet gick jag på en massa guidningar av utställningarna för att få en uppfattning om hur man guidar samtidskonst. En av dessa var av Djupt minne, sommarutställningen 2017, som guidades av vår dåvarande pedagogiskt ansvariga Nathalie Marosan. I början av varje tur av utställningen ställde hon just denna fråga.

Hurdan är en bra människa?

Oavsett gruppens ålder, nationalitet eller språkkunskaper frågade hon alltid samma fråga. Och hon fick alltid samma svar:

Man är snäll.

En så enkel sak, men gemensam över hela denna planet. Du kan vara född i vilken kultur som helst. I vilken religion som helst. Med vilken bakgrund som helst. Men i slutänden, när man ska komma på vad som är absolut viktigast så är det snällheten som dyker upp. Även om det kanske inte alltid är det första som man tänker på så tror jag att vi alla kan enas om att just denna egenskap är central för den typen av människa man vill vara med. Den typen av människa man vill ha och hoppas att man har omkring sig.

Det kanske är på grund av just detta som program som Professor Balthazar har fått en sådan spridning världen över. Och inte bara han, utan nästan alla seriefigurer som är kända världen över har den kärnan. De kanske tydligaste är Stålmannen och Musse Pigg, som alltid gör det rätta och hjälper de svaga. Men även vildhjärnor som Kalle Anka och Pippi Långstrump har ett samvete som gör att de i slutänden vill vara snälla.

Låt oss kika lite extra på en av dessa karaktärer, på ytan Professor Balthazars klara motsats – Kalle Anka. Denne hetsiga anka är inte bara skapad och utvecklad i 1900-talets ultrakapitalistiska USA utan är dessutom mycket våldsam, och tar snabbare till nävarna än hjärnan när det gäller att lösa problem. På andra håll i världen, speciellt i USA, så är det Musse Pigg som är Disneys galjonsfigur. Han är genomgod, ordentlig och gör alltid sitt bästa. Men här i Sverige så hamnar han i skuggan av sin kompis Kalle. Varför?

Kanske är det för att igenkänningsfaktorn är så hög. Kalle är en karaktär med brister och börjar så gott som alla sina historier i underläge. Antingen jobbar han urtråkiga skift på Margarinfabriken eller sliter för slavlöner åt Farbror Joakim. Hans bil är konstant i behov av reparation och han ryker jämt ihop med tjänstemän av alla de slag. Hans förhållande med Kajsa är allt annat än stabilt och mellan allt detta måste han agera extrapappa åt sina tre brorsöner. Dessutom verkar han konstant otursförföljd. Även om hett temperament verkar gå i släkten så skulle man nog kunna säga att allt som öses över hans huvud är nog för att få vem som helst att brisera.

Kanske är det för att Kalle trots allt detta nästan alltid viker sig. Han tar med knattarna på den där konserten de ville gå på. Han erkänner till slut att han har gjort fel, eller så ger han upp något för någon annans skull. Även när det leder till att han får storstryk av andra karaktärer – typ Kajsa eller Joakim.

Kanske är det för att man i släkten Anka alltid ställer upp och sätter familjen först – oavsett om det är så att man behöver hjälpa till eller själv blir hjälpt. Det finns en tanke om att sätta andra först och hjälpa de i nöd. Och om man inte kan lösa det på egen hand kan man alltid fråga den finurliga uppfinnaren Oppfinnar-Jocke.

När allt kommer omkring så är kanske inte Balthazar och Kalle Anka så olika som man tror. Här i Sverige har många av oss växt upp med båda två, och benämner de båda som serier i sin egen rätt. Även om de är skapta i vitt skilda kulturer under oerhört olika förhållanden och visuellt och temamässigt ofta skiljer sig mycket åt. De har trots allt en gemensam värdegrund, en värdegrund som delas världen över:

Man ska vara snäll

Publicerat av

oscar

Är förutom besöksvärd även konstnär, scoutledare och intiativtagare till konstnärsgruppen Skräp. Född och uppvuxen i Kalmar. Bryter då och då upp tillvaron med att backpacka, lajva och urban exploring. Konst är för mig ett unikt kommunikationssätt för att förmedla och inspirera vad man inte kan delge med ord.