Skrattet och skärpan

Lilian Lindblad Domec

23/10 - 20/03 2022

Konstnären Lilian Lindblad Domec (1922–2017) har likt många av hennes kvinnliga generationskamrater passerat utanför radarn. Med både sitt liv och sina verk har hon dock mycket att förmedla om konstens villkor och mening. Snarare än att sträva efter att skapa sig själv som konstnär drevs hon under hela sitt långa liv av nyfikenhet, gränslöshet och lust. Hon var skarp och rolig, hade ett starkt samhällsengagemang, anpassade sig sällan och gjorde skapandet till sitt liv.

Hon studerade vid Kungliga konsthögskolan under åren 1943–1949 och försörjde sig därefter genom att teckna och illustrera för pressen i bl a Aftonbladet och Femina. Hon fick senare flera uppdrag för Utbildningsradion och tecknade och animerade inslag i ett antal produktioner. Annars var hon alla genrer otrogen och omprövade ständigt sina många uttrycksmedel.

Från mitten av 1960-talet blev hon en del av svensk experimentfilm och gjorde en rad kortfilmer. Först genom det egna produktionsbolaget Victoriafilm och senare genom den legendariska Filmverkstan som startades 1973 med avsikt att erbjuda nya förmågor som saknade egna resurser möjlighet att filma.  Under 27 år utgjorde Filmverkstan en arbetsplats för Lilian där hon träffade kollegor med vilka hon kunde upprätta en professionell gemenskap. Hon lockades av ett medium som bekymrade sig mindre om tekniken och klarade sig bra utan professionella skådespelare och som stod öppet för nya sätt att gripa sig an verkligheten.

Lilian utvecklade tidigt sitt sinne för teater och storartade äventyr och hon var en fantastisk berättare av sagor och drömmar, ur det egna livet eller ur den skattkammare som historien gett oss. Hon ville också skapa berättelser om hur livet borde vara. Stadens aggressivitet mot barn upprörde henne. Inom henne växte berättelsen om barnen som de sanna aktivisterna.

Lilian delade länge sin vardag mellan Frankrike och Sverige. I makens hus i Marnay fanns den stora familjegruppen, plats för upptåg och firande av musik och vänskap, utrymme för amatörteater med Lilians dekor och rekvisita. Tecknade figurer blandas med dockor och levande skådespelare, eviga myter och nutida samhällskritik samspelar.

Sitt alldeles egna revir hade Lilian i en lägenhet i Vanadislunden på ett rum och kök där hon kom att bo i över 60 år. Lilian drog människor till sig. Bland människor värmdes hennes energi. Världen strömmade på olika vis in mellan hennes fyra väggar.  Hon var en flitig brevskrivare. Följde tiden i radio och tidskrifter, tidningar, utställningar, möten och föredrag. Med det följde ett stort engagemang för de utsatta, förföljda och förtryckta. Organisationen Kvinna till Kvinna kom till utifrån hennes initiativ.

Mot slutet av livet kommer Lilian inte längre ur sin etta i Vanadislunden, belägen två trappor upp utan hiss. Hemtjänsten träder in och tillsammans med sin assistent Thomas tar ett nytt konst- och livsverk form – Bolaget, där Lilians ställföreträdare Flodhästen, med sitt stora gap får ta sig ton och bli till vykort som sprids till vännerna genom Postverket. Thomas står för produktion och utformning och Lilian bidrar med sina tecknade flodhästar. Thomas engagemang i Lilian oroar Hemtjänsten, i missriktad omsorg om Lilian får han sluta. Detta leder till en utställning som problematiserar hemtjänstens regelverk och samhällets omsorg med Lilian och Thomas samarbete som illustration. Efter kontakt med ledningen för Hemtjänsten får Thomas komma tillbaka till Lilian.

Till sist gör kroppens tillkortakommande sig än mer påminda. Men hon släpper inte pennan utan fortsätter att teckna det hon ser och upplever. Humorn och blicken för det absurda håller henne vid liv. Under de sista dagarna på sjukhus och vårdboende tecknar hon amputationen av sina ben på Landstingets kuvert. Allt fler änglar fladdrar omkring på hennes papper. Kort därefter går hon bort, 2017, 95 år gammal.

 

Tillställning i utställningen

Lek och lust var signifikativt för Lilians skapande. Vid fem tillfällen under utställningstiden levandegörs Lilians värld av animationer, teckningar, måleri och scenkonst. Se mer om programmet med Anna Hammarstedt.