Besöksvärdarna – Sida 13

Att göra som man själv vill

Carl-Johan De Geer och ett utsnitt från tyget ”Boberg”.

Finns att se i utställningen Designarkivet A-Ö.

De Geer designade tygtrycket för 10-gruppen 1989. Inspirationen kommer från två håll: Centralposthuset i Stockholm, uppfört 1898-1903, av arkitekten Ferdinand Boberg och från 1700-tals tapeter i Kina slott på Drottningholm. Det kan man ju inte direkt se – men så är det tydligen.

När jag tänker på Carl-Johan De Geer är det just den galna blandningen av historiska epoker korsat med starka färger och fantasifulla figurer. Jag tänker även på honom som en konstnär som alltid gjort som han själv velat. Det kan låta enkelt – men det är det inte.

För övrigt pryder tygtrycket ”Boberg” De Geers roman om sig själv, Jakten mot nollpunkten. Läs den om du inte gjort det.

Gustav III …

Johan Fredrik Martin, 1784, grafik, etsning.

Hela sista delen av 1700-talet samt första halvan av 1800-talet så som det representeras i samlingarna utmärks av ett stort intresse för historia, och i förlängningen för religion och mytologi.

Samlingarna följer därmed konstriktningarna i västvärlden mycket väl. Historiemåleriet hade sin storhetstid på 1800-talet, utlärt och utfört vid konstakademierna. Målningarnas utförande blev vid samma tid teatralt och episkt berättande. Motiven i sig var (national)romantiska. I Sverige dominerade skildringar av berömda personer från stormaktstiden. Och trots att kristendomen under upplysningen ifrågasattes till förmån för naturvetenskapen, var även bibliska berättelser och skildringar av nordisk mytologi mycket efterfrågade motivval hos de (oftast) välbärgade beställarna.

Redan under renässansen och barocken hade mannen varit dominerande inom historiemåleriet som genre. Det var manliga hjältar som stod i fokus: kungar, prinsar, politiker, ämbetsmän, krigsherrar och andra berömdheter.

Ytterst få kvinnor var verksamma inom historiemåleriet. Att skildra mänsklig styrka och makt var något som var i stort sett förbehållet män. Istället specialiserade sig kvinnliga konstnärer på stilleben och landskapsmotiv, då kvinnor ansågs ha ett öga för de små detaljerna.

Inom historiemåleriet utmärker sig i Kalmar konstmuseums samlingar framför allt Kalmarfödde konstnären Carl Wahlbom och dennes stora antal mytologiska motiv samt skildringar av mäktiga personer från stormaktstiden. Dessa kommer vi in på senare!

Etsningen ovan är emellertid utförd av Johan Fredrik Martin. Vi ser ett sällskap av både barn och vuxna som har samlats i ett rum och tycks lyssna på en kvinna som läser från ett pergament. Kanske befinner de sig på ett bibliotek eller på en skola. I mitten av bilden, bredvid kvinnan, sitter en man på en tron. Till följd av sin rokokoinspirerade klädstil, som var högsta mode inom det franska hovet på 1700-talet, förefaller mannen tillhöra en av de högre klasserna. Vid en läsning av titeln visar sig mannen vara kung Gustav III. Med hjälp av ett intertextuellt perspektiv, förstår vi att kvinnan vid hans sida är Minerva/ Athena, visdomens och krigets gudinna, kännetecknad av de klassiska attributen lansen och arket. Kungen ser ut att vara försjunken i tankar, samtidigt som han hör på vad gudinnan har att säga. Å ena sidan visar alltså motivet en kvinna med makt och förnuft, egenskaper som vid denna tid vanligen förknippades med män. Å andra sidan får Minerva en allegorisk betydelse som likställer henne med musan i Musiken. Minerva är en symbol för den visdom som kungen måste använda för att bestämma om han ska gå ut i krig eller inte.

Nästa vecka kommer jag in på det sena 1700-talets religiösa motiv. Det kvinnoideal som uppvisas är jungfru Maria, med sin renhet, dygd och kärleksfulla moderskap. När det gäller mannen är ett nytt mansideal på inmarsch; den aktiva, hjältemodiga och målmedvetna mannen. Den passiva, erotiserade ynglingen, som den framstår i Faun, lever dock kvar ett tag till, tills uppvisande av avklädda kvinnor blir mer accepterat och kvinnorna på allvar får ta över efebens roll som gestaltare av feminin natur(lighet) och vällust.

Musiken

Johan Fredrik Martin, 1790-tal, grafik, etsning.

Bilden är något beskuren. Se hela verket på webben under Om oss: Samlingarna!

Gränsen mellan vad som bör klassificeras som nakenmåleri eller inte är ibland inte helt enkel att dra. Mitt förra exempel ur samlingarna, Faun, balanserar på gränsen mellan nakenmåleri och historiskt/mytologiskt måleri. Faun har antagligen framställs med en modell som förlaga, men huvudsyftet var inte att visa upp en avklädd kropp.

Etsningen här ovan sällar sig till de mytologiska motiven.

Motivet föreställer en bröstbild av en människogestalt. Av de mjuka rundade konturerna, de blottade brösten och det långa ljusa håret som når till midjan, inser vi att detta är en kvinna. Kvinnans symmetriska drag och jämna hy gör att hon framstår som ung och vacker. Hon är insvept i en tunn och delvis genomskinlig klädedräkt. Intill sig har hon en harpa. Hennes vänstra hand är inte synlig, men högerhanden är placerad på harpans mittersta strängar med fingrarna i en knipande rörelse, vilket kan tolkas som att hon spelar. Munnen är stängd. Ingen sång kommer ur hennes läppar för tillfället. Kvinnokroppen har ofta fått symbolisera njutning inom den visuella kulturen och så är fallet även i denna målning.

Vid vetskap om mytologi, säger titeln ”Musiken” oss att kvinnan på bilden är en musa. Med andra ord är detta en avbildning av en av de gudinnor som under antiken ansågs utgöra den kreativa inspiration och natur, som kulturen -konstnärer med flera – påverkades av i sitt skapande.

Tillsammans med den upprätta och raka kroppshållningen framstår kvinnan som stolt och självsäker. Till skillnad från faunen är hennes blick riktad mot himlen och detta leder också våra blickar i samma riktning, bort från henne. Det hon tittar på finns utanför bild. Med andra ord är det musan själv som har makten över vår blick, och även över våra tankar. Hon uttrycker en egen och självständig blick, som gör henne själv till ett subjekt och inte till ett objekt.

I sammanhanget är det viktigt att poängtera att varje tid har sin egen tolkningsmodell. Bildkonventionerna har skiftat över tid. I vår tid förknippas nakenhet med sexualitet på ett annat sätt än på 1700-talet. Och för dagens åskådare blir det svårt att relatera till den tvåhundra år gamla kontexten.

Under den tidsperiod i vilken ”Musiken” är skapad, kunde mytologiska och religiösa motiv med gudar och gudinnor fungera som en ursäkt för att avbilda avklädda människor utan att dessa skulle riskera att anses som skamliga och anstötande. I synnerhet skildringar av nakna kvinnor ansågs vid denna tid som olämpliga, därav fick de nakna männen ofta mer utrymme. (För att återkoppla till Faun.)

Detta var verk nr. 2 i min följetong om samlingarna.

På fredag kommer ytterligare ett verk av Johan Fredrik Martin. Jag stannar med andra ord kvar i 1700-talskonsten under en tid framöver. Genom att gå igenom samlingarna i kronologisk ordning ser vi hur idéer, teman och framställningsformer kommer och går och följer med årtiondena.

Jag kommer inte att gå in alltför djupt i varje verk, utan jag håller blogginläggen på en någorlunda lättsmält nivå.

Vill ni veta mer, så fråga!

Och framför allt:

Lämna gärna din egen analys/ tolkning/ kunskap om verken och konstnärerna i kommentarsfältet!

Faun

Jonas Åkerström, 1780-tal, målning, lavering.

Bilden är beskuren. Se hela verket på webben under Om oss: Samlingarna!

Här avtecknar sig en mänsklig gestalt som står upprätt mot en enkel bakgrund. Av mag- och bröstmusklerna kan vi anta att det är en mansperson. I övrigt är dock kroppen mjukt och kvinnligt rundad, vilket ger honom ett androgynt utseende. Mannen har symmetriska ansiktsdrag. Han är endast iklädd ett höftskynke. Att personen inte är helt avklädd beror bland annat på att något sådant ansågs som alltför erotiskt på 1700-talet. Därför doldes könsorganet oftast av ett klädesplagg eller ett föremål. I händerna håller mannen en flöjt, som nästan nuddar hans mun, vilket ger en förnimmelse av att han håller på att spela, men precis har flyttat flöjten från sina läppar. Hängande från den högra axeln har mannen en djurhud, som att döma av huvud, tassar och svans tycks komma från ett kattdjur. Mannen bär även en panflöjt, som hänger i djurhuden.

Av ovanstående information förstår vi att detta är en bild av en man som har anknytning till naturen. Då jag placerar bilden i relation till titeln, förstår jag att det rör sig om en faun, en varelse från grekisk mytologi som inom konsten traditionellt sett har uppvisats som människa från midjan uppåt och get från midjan och nedåt, med horn på huvudet. Denna faun saknar dock getliknande drag och har istället en människokropp. I ett vidare sammanhang kan jag kategorisera målningens motiv som mytologiskt och i nyklassicistisk anda. Faunen kan därmed definieras som en efeb, en passiv och erotiskt laddad yngling, som på 1700-talet kom att bli den främsta framställningsformen för den nakna mannen inom konsten. Den androgyne mannen gestaltade kvinnlighet på bild. Skildringar av nakna kvinnor var inte allmänt accepterade i västvärlden.

Efebens tillbakalutade kroppshållning uttrycker här lugn och trygghet. Huvudet är något nedböjt och lutat åt sida, på ett undergivet sätt. Hans ögon och blick är riktad framåt ut ur duken och hans mun ler bekräftande mot oss betraktare, vilket inger en känsla av att han bjuder in oss att lyssna och delta i musiken och dansen.

Som faun bär denna mansperson ofrånkomliga konnotationer till naturen, ett traditionellt kvinnligt tecken. Faunus var skogs- och fruktbarhetsguden och faunerna var skogslevande varelser. I och med detta blir faunen även en metafor för kvinnliga tecken såsom naturlighet, vällust och synd. Faunens passiva och avväpnade kroppsspråk samt hans direkta blick mot oss inbjuder oss både till att titta på honom och till att medverka i leken; att låta honom roa oss, ge oss njutning och föra oss in i synden.

Detta var verk nr. 1 i min följetong om samlingarna. På måndag kommer ytterligare en 1700-talskonstnär, närmare bestämt Johan Fredrik Martin.

Allt gott tills dess!

Vad samlar vi?

Som ett led i efterfrågan på mer synliga samlingar, inleder jag härmed en följetong. Under några veckor framöver, varje måndag och fredag, kommer jag att lyfta fram diverse verk ur samlingarna – med tillhörande bakgrundsinfo och analys.

Analyserna som jag kommer att lägga ut, gjorde jag för knappt ett och ett halvt år sedan på uppdrag av museet. Mitt uppdrag var då att gå igenom samlingarna och undersöka hur konsten gestaltar män och kvinnor.

Vem målar av vem? Vem har makten över målningen? Hur återspeglar konsten den syn på kvinnor och män som fanns i samhället då den producerades?

Uppgiften jag tilldelades hade två syften.

Det första syftet var att titta på vad samlingarna berättar om själva insamlingsprocessen. Vad har museet valt att samla in under olika tidsperioder och varför?

Allt arkiverande innebär ju oundvikligen ett urval. Också i Kalmar konstmuseums samlingar ser vi exempel på kanonbildning. Vi möter de ”giganter” som jag nämnde i mitt tidigare inlägg; Zorn, Larsson med flera. Men till största del bygger ändå samlingen på donationer av konst med lokal anknytning. Vi har samlat in alster av ”lokalkändisarna” Nils Kreuger och Carl Wahlbom, samt internationella konstnärer som var verksamma i Kalmar, som Lotte Laserstein.

Syfte nummer två var att undersöka hur konstverken i samlingarna speglar den kontext där de skapades. Vilka motiv och teman har konstnärerna valt? Hur kan konsten tolkas, dels konstvetenskapligt och konsthistoriskt och dels subjektivt av den enskilde betraktaren?

Under arbetet begränsade jag mig till tvådimensionella verk; målningar, teckningar, grafiska etsningar och litografier.

Under förarbetet urskiljde jag vissa genrer och motiv som återkommer oftare än andra och det är utifrån dessa kategorier som analyserna gjordes. Kategorierna är:

Nakenmåleri

Historiemåleri (med mytologiska och religiösa motiv)

Genre- och vardagsmåleri

Porträttmåleri

I den mån det är möjligt har jag försökt ta reda på vad konstnären själv ville få sagt med sitt verk. Men detta är i många fall för svårt. Flera av verken gjordes ju för mer än hundra år sedan och saknar kontextualiserande material.

Därför har jag istället valt att analysera bilderna utifrån hur de kan tolkas av en person som ställs öga mot öga med det rent visuella – bilden – men som inte har någon större kunskap om sammanhanget.

Jag utgår från konstvetenskaplig tolkningslära. I många fall är det konstnären själv som använder en viss symbolik för att kommunicera ett speciellt budskap. Men alla symboler öppnar samtidigt upp för ett myller av tolkningar. Alla bildar sig en egen uppfattning om det de ser. ibland tolkar betraktaren konstverket på ett helt annat sätt än vad konstnären hade tänkt sig.

Den tolkning jag ger i analyserna du snart får läsa är med andra ord enbart en av flera möjliga! Kom ihåg det.

På fredag lägger jag ut det första verket! Och inför det kommer redan nu en varning till känsliga tittare. Jag kommer nämligen att inleda med nakenmåleriet! 😉

Återkom på fredag!

Du vet vad som väntar.

Is it safe?

I fasaden utanför vår södra entré står en dörr på glänt. Inifrån strömmar ljus och du hör en mansröst upprepa frågan:

”Is it safe?”

Verket är gjort av Gustav Hellberg 2008 och heter ”In your head”.

Vilka tankar rör sig i ditt huvud när du kommer till museet? Vad förväntar du dig att få se och uppleva?

Många besökare, såväl lokala som turistande, har under sommaren efterfrågat en utställning av våra samlingar – och då främst det klassiska måleriet. Det finns en stor efterfrågan dels på verken av Anders Zorn och Carl Larsson, våra ”giganter”, och dels på verk av lokala konstnärer från förr och nu, våra ”klassiker”.

Viktigt att poängtera i detta sammanhang är att vi nu har ett uppehåll då vi INTE ställer ut våra samlingar.

För ytterligare en fråga som uppstår när man närmar sig museet är ju, som en förlängning av undran kring ”Vad förväntar jag mig att se?”:

”Kommer jag att få se det jag förväntar mig?”

Om inte förväntningarna infrias, blir man förstås besviken och i värsta fall riktigt missnöjd.

Givetvis kan det både diskuteras och kritiseras att vi innehar ett stort och viktigt stycke kultur- och konsthistoria som inte finns tillgängligt för allmänheten. Vårt arkiv är ju just ett arkiv.

MEN du kan försäkra dig om att konsten vi förvaltar är i säkert förvar. Och att den KOMMER att dyka upp igen så småningom, antingen som en separat utställning eller som en del av en annan utställning.

Troligtvis behöver du inte vänta alltför länge. Vi har planer på att lyfta fram samlingen redan till vintern!

Tills dess står dörren till samlingarna öppen på webben. På vår hemsida finns merparten av våra över 3000 verk tillgängliga. Leta upp fliken Om oss, där du sedan klickar vidare på Samlingarna.

Att vi inte visar samlingarna live just nu, innebär dock inte att vi saknar en historisk utställningsdel på museet. Vi visar Designarkivet A-Ö fram till i november!

Medan vi på Kalmar konstmuseum i Kalmar fokuserar på insamlandet och visandet av konst, fokuserar Designarkivet i Pukeberg på design och formgivning. Deras utställning på museet ställer själva designprocessen, och skissen, i centrum.

När du kommer till oss kan du förvänta dig att få se ett stort stycke lokal (och även svensk och i förlängningen nordisk) designhistoria!

Designarkivet A-Ö är en stor och mycket uppskattad utställning, som många också återkommer till en andra gång för att verkligen hinna se och begrunda allt.

Kom hit medan du kan!

Väl mött & Fortsatt trevlig sommar!

Byttan

I ett tidigare inlägg så skrev jag om husets historia. Därför vill jag även berätta om Park Hermina, restaurangen som angränsar till konstmuseet.

Historien inleds 1881 då en åttakantig restaurang uppfördes i Kalmar Stadspark. Denna såg ut som en gigantisk smörbytta och kom sedermera att döpas till restaurang Byttan. Den ursprungliga byggnaden fallerade dock med åren och revs 1939 på grund av sitt dåliga skick. Uppdraget om att rita en ny restaurangbyggnad gick till den framstående Stockholmsarkitekten Sven Ivar Lind och en ny fastighet stod sedan klar i början utav 40-talet.

Sven Ivar Lind hade verkat som arkitekt vid världsutställningen i Paris 1937 och i Kalmar ritade han även Hantverkshuset och Biograf Grand på Larmgatan. Han var också namnet bakom Råsundastadion i Solna och nu även arkitekt för den modernt utformade Byttan i Kalmar. Denna verkställdes i funktionalistisk stil med dekorativa element som gränsade till nationalklassicism. Den upphöjdes av ett stort fönsterparti som vätte mot söder med ett golv av Öländska kalkstens-skärvor och ett välvt tak i ljust blågrönt.
Restaurangen genomgick en större renovering iom ”dockningen” med museet 2008 och byggnaderna kom att sammanföras via ”Vinterträdgården”.

”Vinterträdgården” har en intressant bakgrund som inkluderar tändstickskungen Ivar Kreuger. Hur och varför får du inte veta nu, utan det kommer jag att berätta mer om i mitt nästkommande inlägg.
-Väl mött och fortsatt trevlig sommar!

Pardans för barn

From den 10 juli har vi haft ”Kohäng” på museet. I höst kommer nämligen vår utställning ”Du har två kor” varför vi förbereder kossornas ankomst. ”Kohäng” är en öppen skapande verksamhet för alla barn mellan 4 – 12 år som pågår klockan 12.30 – 16.00 varje dag tom den 13 augusti. Detta kostar 20:- per barn och innebär skapande utav egna ”fantasikor” med hjälp av allt från plåtburkar och pappersrullar till garn, tygbitar och målarfärg. Detta är bemannat utav personal under vardagarna men på helgerna inbjuds barnen till eget arbete utifrån det material som dukats fram.

Idag inleds sommar-Kan•Kan vilket också är skapande verksamhet för alla barn mellan 4-12 år. Detta kostar 20:- per barn och pågår tisdag till fredag, klockan 13 – 16, i tre veckor framåt. Övrig tid erbjuds vårt ”Kohäng” enligt informationen ovan. För detta finns en konstpedagog på plats och tillsammans tittar man på ett konstverk som man sedan samtalar och skapar utifrån.

Du är varmt välkommen ihop med ditt eller dina barn för ett kreativt besök i vår ateljé eller i Stadsparken när vädret tillåter.

Från lasarettsbyggnad till svarta lådan

Kalmar konstförening grundades redan 1917. Men det kom att dröja till början utav 40-talet innan Kalmar konstmuseum öppnades i en gammal lasarettsbyggnad på Slottsvägen i staden. Översta våningen hade verkat som operations-sal och var väl belyst och funktionell för att visa konst.
Men med tiden föddes dock en önskan att uppföra ett museum som var rätt anpassat för konsten.

2004 utlyste därför Kalmar kommun en internationell arkitekttävling för att uppföra ett nytt konstmuseum. Denna skulle byggas i ansutning till restaurang Byttan i Kalmar Stadspark och närapå 200 förslag inkom. Stockholmsbaserade arkitektbyrån: Tham & Videgård Hansson vann pga många aspekter som de haft i åtanke. Huset skulle byggas på höjden och inte bredden för att inte ta för mycket mark i anspråk. Trots att huset var modernt utformat så samtalade det med den historiska platsen. Likadant var museet vertikalt för att lyftas fram bredvid den horisontella restaurang som stod vägg i vägg. På så vis uppmärksammades även den anrika Byttan-restaurangen som jag kommer att berätta mer om framöver. Museibyggnaden kan liknas med en låda på högkant och i folkmun kom den att kallas ”svarta lådan i Stadsparken”. Fasaden kläddes i svartlaserade träskivor som samtalade med de omgivande trädstammarna i parken.
Det är lätt att anta att insidan är lika mörk, vilket inte är fallet. Utifrån ger det intrycket av en försvarsborg men inne tillvaratas ljuset eftersom dess genomflöde är en genomtänkt grundtanke.

Ut- och insida var uppenbarligen viktiga ledord i byggnationen. Entrépartiet tycks friliggande och sammanför gamla Byttan och konstmuseét. De fyra våningsplanen är centrerade i ett enormt trapp-parti och det undre och övre utställningsrummen har väl uttänkta ljusinsläpp som anpassas till konsten som visas. Likadant är användning utav betong, inte bara praktiskt utan för fram utställningarnas olika verk, material och variation på ett ypperligt vis. Museet stod klart 2008 och samma år som det invigdes kom det också att vinna Sveriges viktigaste arkitekturpris, nämligen: Kasper Salin-priset.

Du är välkommen in för att kika på insidan av det prisbelönta huset och på fredagar har vi dessutom fri entré.

Aqua Lung

Mats Hjelms verk består av pipor från en brittisk kyrkorgel ombyggd för att kunna spela, eller kämpa med att spela, ett traditionellt maliskt kora-stycke. Europa och Afrika kommer alltid att ha en historia tillsammans. Kyrkorgeln och koran.

Orgeln har vid några tillfällen gått sönder. Som en inneboende motvilja i den. Jag säger inte att det är det. Men kanske har Mats Hjelm fått igenom sitt budskap på mer än ett sätt.